För övrigt är detta häftigt.

It's showtime.

Let's get down to business, I don't got no time to play around, what is this.

Imorgon kan jag säga att tentan är imorgon. Oh lord.

Silence! I kill you!

Jag vill gå upp till mina grannar och säga exakt det. Son of a censur.

I'm lovin' it!

och jag ångrar ingenting.

Yes, det var en underbar helg. Jag hann plugga minst lika mycket som jag skulle ha gjort hemma. Jag hann uppleva riktig vinter. Gävles underbara winter wonderland. Och de kallar fjuttsnön i Göteborg för vinter! Pfft. Jag hann träffa de underbara. Jag hann skratta så jag fick ont i magen. Jag hann få två helt perfekta kvällar inkluderandes allt. Och festen hos C bjöd på överraskningar och det var precis som det ska va. Och jag hann få höra snön knastra under mina skor. Precis som det ska va.

Pappa kom på mig när jag sniffade.

Jag låg vikt över bordet med näsan i boken.

Jag erkänner, jag är lite sjuk.

Men jag älskar lukten av nya böcker.

Varför sitter man och stirrar ut genom fönstret som ett fån när man har tonvis med böcker framför sig?

a) Dagdrömmar

b) För mycket tankar att beta igenom

c) Det är så härligt att titta på de fina snöflingorna

d) För att människan ÄR ett fån

e) All of the above!

ajma mejnijäk.

Yäss aj äm.

Efter många om och men åkte jag. Spontanåkte. I tentatider. Jag trotsade. Och här är det winter wonderland. Som resten av Sverige kanske. Men det går bra kompis. Jag kommer inte ångra det. Kommer inte.

"We're sorry, this video is no longer available"

Youtube kan gå och dö. Jävla fanskap.

I led myself on.

Nästan iaf. Och nu har jag lite panik. Vad ska jag tro, och tro och tro på? Ibland kan man inte ens lita på sig själv. För vissa tankar är varandras motsatser och hur hårt man än tänker kan man inte förutse framtiden. Och imorgon kanske jag far till Gävle. Fast nästa vecka är det tenta. Big time. So should I stay or should I go? Och varför måste man alltid välja mellan det ena eller det andra? Tänk om jag vill ha allt god damn it. Mmm, leading's wrong.

We made amends but nothing's mended

Jag har äntligen hittat den!

Jag ber om ursäkt Göteborg, det var mitt fel.

Jag tjatade och tjatade och tjatade hur mycket som helst. Och senast dagen innan gnällde jag om att jag inte hade fått uppleva snö och saknade Gävlevintern. Och som att vädergudarna hade hört mig fick jag mig en chock när jag dagen efter drog upp persiennerna. Vitt, vitt överallt! Minusgrader och halka och snöflingor dansandes på mitt ansikte. Fast jag njöt av det i hemlighet.

Yes indeed, sådant är livet.

...and life really is like a box of chocolate.

Och då var den Gävlehelgen förbi. Och jag sa ju att den skulle vara underbar. Jag träffade de underbara, gjorde det underbara, kände det underbara. Det var kaffe, det var prat, det var vin och skratt och det var foton och det var dans genom hela natten. Och vi var bara så underbara. Och min intuition får än en gång ett AB. Ibland så vet jag bara.

En promenad längs med minnesstigen.

Det började i fredags då jag besökte min gamla gymnasieskola i egenskap av Handelsambassadör. Jäklar, vilken mäktig känsla att vandra där igen. Att så många år har gått är ofattbart. Nästan allting var sig likt. Jag träffade den legendariska italienskaläraren Mario som jag på min tid käbblade ganska ofta med, men det var bara för att vi båda var starka viljor. Kan vi konstatera i efterhand. Jag var fortfarande hans bästa elev. Min filosofilärare Ulrika var ett glädjemoment i sig. Underbara Ulrika. Hon kunde inte sluta skrika när hon såg mig och vi kramades hundra gånger om. Hon behövde inte göra så mycket, jag hade tänket, sa hon. Och min latinlärare letade sig ner till caféet där jag stod, för att "han var tvungen att säga hej". (Det stod att jag skulle komma i veckobladet). En lärares iakttagelser om hur man var kan vara riktigt jäkla roliga. "Vi har gänget på ena sidan och H på den andra", sa han om min fokusering. Och hey, det resulterade i ett latinstipendium. Jag och mina vänner var den första latingruppen som han hade när han som glad skåning började undervisa på min gymnasieskola.

Alla dessa människors kommentarer, mina lärare, har gett mina minnen ett stort glädjestänk och om léendet var brett innan så är det ännu bredare nu. Och därförutom så lyckades jag dessutom få iväg en hel del Handelskataloger och förhoppningsvis lyckades jag väcka en tanke hos några elever. Och ungdomarna och deras skygghet, det förtjänar ett helt inlägg för sig. Men det var en underbar promenad.

Jag tänker ta det utanför med youtube.

Och skiten krånglar som fan på senaste. God damn vad irriterande. Min stackars Will Smith försvann. Och andra videos vill inte ens publiceras. Men detta är dagens iaf. Det är riktigt bra musik som gömmer sig bakom hans fåniga yttre. I love.

Too cool for school? Eller school, too cool?

Och då var det dags att än en gång ta sig till hemtrakterna. Något som jag verkligen längtar efter är att vandra på Gävles gator i vårsolen. Denna gång ska jag besöka min gamla gymnasieskola i egenskap av Handelsambassadör. Det kommer vara lite konstigt att slå upp de gamla dörrarna, vandra i de gamla korridorerna, känna lukten av gamla H och alla minnen, träffa alla lärare (som fortfarande är kvar). Men det kommer vara underbart. Kompis, det går bra nu. Och det är ungefär det budskapet jag också kommer sprida till ungdomarna. Hah. Men en bra helg lies ahead. Det har jag bestämt.

Och det här skall föreställa det bästa bidraget, really?

Herregud. Maybe it grows on you? Eller något.

Effektivitet VS nyfikenhet.

Okej, jag erkänner. Jag testade Second Life. Och timmarna bara försvann. Försvann, I tell you. Jävlafanskapsskit. Jag måste hålla mig borta från skiten. Annars vet jag en som kommer bli beroende. Damn it.

The Opposite of The Darkside.

Ibland är det så mycket lättare att ta allt med en klackspark än vad man tror. Och jag är inne i ett sådant snurr nu. M säger att livsgnistan sprakar ur ögonen på mig. Och jag är bara så glad. För det finns så mycket, så mycket mer. Vilket håll jag än tittar åt. Och ens humör är ett val. It's true, life will smile for you.

Och här i Göteborg var det vår idag.

Sol och vårkänslor och en underbar jävla dag. I'm just spreadin' the love man. Det är i och för sig väldigt lätt när omgivningen gör det lätt.

Vi fick i alla fall taxichauffören att skratta.

I en taxi. På väg från Svenska Mässan. Mot Lounge(s). Tre finklädda tjejer och en finklädd kille. Coolio och Gangstas' Paradise i radion. Tre tjejer som rappar (läs skriker) till musiken. En kille som blir förvånad. En chaufför som skrattar. Och själv så blev jag förvånad över att jag fortfarande kan hela texten. Men kul var det i.a.f.

Och Nordman-Håkan är från Gävle.

Just so you know. Och det var helt rätt att de gick vidare till Andra chansen. Nu hoppas jag på lågor när Nordman möter the Carola och Andreas.

Och GAIUS 2008 var större och bättre än någonsin.

Och det var en helt fantastisk mässa och bankett. Bortom alla förväntningar. Känslan, det bästa bordssällskapet, de upplyftande konversationerna, blommorna på scenen, uppskattningen, det underbara folket, den glada stämningen, den jättegoda maten, you name it. Det var en sådan där kväll när allting bara löser sig till det bästa, när exakt alla små bitar faller på plats, när allt går ens väg. Det här kommer jag leva på, åtminstone till sommaren.